Hemma igen efter ett veckoslut i Stockholm. Förutom att jag njutit av långa promenader och trevliga middagar har jag iakttagit hur svenskarna spenderar och konsumerar, och funderat en hel del på den svenska ekonomin.
Svenskarna konsumerar mycket, ur en finnes perspektiv alldeles kolossalt mycket. Det vimlade av folk i butikerna, jag såg inte en endaste butikslokal stå tom, och inte en reaskylt så långt ögat nådde. Restaurangerna ordnar tre middagsdukningar per kväll och ändå måste man boka bord flera veckor i förväg.
Den svenska nationalekonomin mår mycket bättre än den finska. Men hur gör dom? Varken löne- eller prisnivå skiljer sig märkbart mellan länderna. Lönebeskattningen är det heller inte stor skillnad på och bostadspriserna i båda länderna är höga i förhållande till lönenivå. Men ändå konsumerar svenskar långt mycket mer än finländarna.
Att amortera eller inte amortera
Den stora skillnaden ligger i bostadslånen och amorteringsplanen. Vi finnar är plikttrogna, betalar bort våra bostadslån på 20 år. Svenskarna har ingen avsikt att bli lånefria, deras amorteringsplan sträcker sig över de kommande 60-140 åren och då skiljer det heller inte nämnvärt i den förväntande livslängden. Svenskarna har helt enkelt inte som avsikt att betala bort sina lån.
Har vi finländare då något att lära oss av svenskarna? Jag vet faktiskt inte! Förnuftet säger nej. Att leva över sina tillgångar har aldrig varit klokt. Den som fikar efter mycket mister ofta hela stycket. Det är förnuftigt att spara.
Men å andra sidan, svenskarna äter kakan men har den ändå kvar. Vem sku inte vilja ha det så? De lever över sina tillgångar och får ekonomin att florera. Visst känns det lite imponerande.
Buffert är bra
I Hesari var det igen en bra artikel, om just skillnaden mellan finska och svenska konsumtions- och investeringsvanor. Enligt artikeln har svenskarna mer besparingar än vi finländare. De har en buffert som skapar trygghet. De har placeringar som ger dem flexibilitet. i Finland ger våra lånefria hem oss ingen avkastning, ingen likviditet.
Det vi alltså kan lära oss av våra grannar är att måna om vår buffert. Dra inte åt svångremmen för spänt, lägg inte allt krut på boende och amortering utan unna dig också lite rum att leva och konsumera. Men fortsätt amortera, och fortsätt hålla fast vid den finska disciplinen!
* * * * *
Ja suomeksi kiteytettynä
Olen kuluneena viikonloppuna hämmästellyt ruotsalaisten kulutusta. Tukholman kaduilla on miltei casino-meininki, ainakin säästeliään suomalaisen silmillä katsottuna. Miten he tekevät sen? Palkkataso ei ole korkeampi, hintataso ei matalampi, palkkaverotus ei miedompi eikä asuntojen hinnat alhaisemmat. Mutta kulutus silti reilusti suurempaa, ja ruotsin kansantalous selkeästi menestyksekkäämpi kuin Suomen.
Suuri ero löytyy asuntolainojen lyhennyksistä. Kun Suomessa maksamme velkamme pois 20 vuodessa, ruotsalaisten laina-ajat ovat 60-140 vuotta. Heillä ei siis ole aikomustakaan maksaa lainansa pois. He elävät yli varojensa ja saavat talouden kukoistamaan. Hämmentävää.
Suomalainen lyhentää lainaa ripeästi
Hesari kiteyttää maiden eron toteamalla, että suomalainen maksaa asuntolainansa noin 120 vuotta ruotsalaista nopeammin.
Pelivaraa ruotsalaiset saavat sijoituksistaan. Ruotsalaisilla on enemmän muuta varallisuutta kuin meillä, heillä on sijoituksia, jotka antavat heille joustavuutta ja likviditeettiä. Sitä meidän omistusasuntomme eivät meille anna.
Mitä tästä opimme? Että on mahdollista syödä kakku kuitenkaan menettämättä sitä? No ei. Mutta opimme, että omaa taloutta ei kannata vetää liian tiukaksi. Kannattaa huolehtia omasta puskurista, siitä että kaikki rahat eivät mene asumiseen, vaan että hieman jää myös elämiseen ja kuluttamiseen. Mutta olkaamme edelleen ylpeitä tunnollisuudestamme!
Anna